Sommartid och fattigdomsseminarium

Samtidigt som tillvaron så småningom börjar återgå till det normala efter alla skolavslutningar och studentuppvaktningar märks det att semestertiderna närmar sig. Det gäller att avsluta det som ska bli klart, att planera in möten för hösten och att kolla upp så att ingenting blir liggande under sommaren.

Och så handlar det också om en del mer sociala aktiviteter. I morgon har vi sommarfika på jobbet, och idag på eftermiddagen anordnade Socionomen ett eftermiddagsseminarium då de passade på att bjuda på sommarbuffé.

Trevligt förstås - men temat för seminariet varallt annat än lättsamt: 2010 är EU:s fattigdomsår, och Socionomen har valt att uppmärksamma det med ett tjockt temanummer. Vid seminariet medverkade flera artikelförfattare, bland andra Tapio Salonen och Susanna Alakoski.

Under de senaste årtiondena har Sverige blivit ett mycket rikare land, och de flesta har också upplevt en påtaglig standardförbättring. Men det finns fortfarande en grupp fattiga, och den gruppen har varken blivit mindre eller fått del av det ökade välståndet. Det har inneburit att klyftorna ökat, och det innebär att många människor i praktiken saknar möjligheterna att delta i samhället på samma villkor som andra. Inte minst drabbar det de barn vars uppväxtvillkor inte lever upp till det de flesta av oss ser som något självklart.

Så långt var den bild föreläsarna vid seminariet gav både övertygande och viktig. Men även om de var tydliga i att vi aldrig lär bli av med fattigdomen om vi försöker lösa den med samma åtgärder som prövats under i stort sett hela nittonhundratalet, så kunde jag inte låta bli att fundera över att det inte var någon som tog upp frågan om att det i själva verket är en fråga som handlar om jämlikhet. (Som om vårens uppmärksamhet kring Wilkinsons & Picketts Jämlikhetsanden redan hunnit glömmas bort.)

Men det kan ju bli en fråga för nästa seminarium. Själv smet jag hem och tog en löptur innan Brasilien-Nordkorea (7.11 km på 33.49 - det du Andreasson!).