Om att vara kvar på land

För någon månad (se inlägget från den 18 april) sedan skrev jag några rader om Carstens Jensens lista om de bästa berättelserna från havet, publicerad i Guardian.

Det är en bra lista, möjligen med tillägget att Carsten Jensen själv förtjänar en plats på den (men det kunde han förstås inte skriva). Och så skulle man kunna lägga till ytterligare en bok, som i och för sig inte hör till de största berättelserna. Tvärtom är det en bok om de små händelserna, om det där som för det mesta bara passerar förbi utan att vi fäster särskilt mycket uppmärksamhet vid det.

Jag tänker på Lars Westmans Vind för våg (1976), en bok som kom ut innan Stockholms medelklass hade upptäckt ytterskärgården och när en segelbåt på 28 fot fortfarande betraktades som ganska stor. Hans texter (som jag tror ursprungligen publicerades i Bakvagnen i tidningen Vi), handlar om öar som övergivits och om människor som blivit kvar - hans beskrivning av Tjalle Tvärvigg på Rödlöga är bland det roligaste som skrivits om skärgården (det är texten när Lasse Westman är vittne till hur den siste bofaste (?) avspisar en semesterseglande Stockholmare som inte förstår vad det är för sorts handelsbod han kommit till med orden "Mussla i smör kan du vara själv! Badjävel").

Den här morgonen - när vädret är grått och E och jag kommit överens om att vara hemma och städa, storhandla och allt sådant där man också behöver göra - kommer jag att tänka på avsnittet om när Puss (segelbåten) blir ett familjeproblem:

"Jag har svårt att vara i land. Båten ligger på utsidan av Värmdö och väntar på mig och när jag åker ut på kvällarna tjuter det vemodigt i riggen.
På mornarna går jag ut i vardagsrummet och tittar ut och ser från vilket håll det blåser. Idag skulle jag kunna sträcka ut till Nassa, tänker jag för mig själv.
Elin tycker lite synd om mig men är samtidigt stressad av det tryck hon känner.
Jag kommer att vara färdig med den där båten innan sommaren är slut, säger hon.
Jag sätter mig på dagarna och försöker skriva men det är tvärstopp. Utanför rasslar vinden i björkarna.
Kom med, kom med, rasslar vinden i björkarna och bladet i skrivmaskinen är tomt."