Puuuhhh ...

Ibland är man grabbigare än annars. Som till exempel när jag gick över Jungfrufjärden i fredags på väg till Ornö.

På lördagsmorgonen var viken knökfull med båtar som skulle segla Ornö runt (över 210 båtar var anmälda), och de fyra H-båtarna som skulle segla samlade ihop sig (vår s/y Martha ligger längst fram till höger). Det blev rätt grabbigt där också ...
Seglingarna gick i försommarvärme och svaga - alltför svaga - vindar. Efter första kryssen upp längs Ornös västsida fastnade vi ute på Jungfrufjärden i bleke närmare en timme, och det var en hel del båtar som inte hann i mål inom utsatt maxtid ... För att ha varit första riktiga kappseglingen tillsammans gick det rätt bra; vi kom i mål som 92:a, och det var i vilket fall med viss marginal på övre halvan av fältet. Men i ärlighetens namn rätt långt efter den bästa H-båten som vann vår LYS-klass.

Följaktligen vaknade jag rätt trött när jag vaknade i morse, men eftersom vi anmält oss till en workshop i segeltrim var det bara att dra på sig regnstället och hissa på. Men det var kul - vi hade en av lärarna ombord i en halvtimme och hon gick igenom hur vi ska jobba med seglen och hur vi kunde fortsätta träna på egen hand. Läroríkt!

Sedan var det tre-fyra timmars transportsegling hemåt. Mulet, en del regn men under större delen av seglingen bra vind. Men jag kände mig klart mer trött och ledbruten än i fredags. Mer gubbig än grabbig om ni förstår vad jag menar.