Någon gång, när jag har ork och inspiration, ska jag skriva en text om män och deras båtar... Om att besattenheten av att slipa, spackla, måla, borra, skruva, polera osv. antagligen döljer någon form av omsorgsbehov som man inte får utlopp för på annat sätt. Och om att båtklubbar - trots att dess medlemmar är en grupp där flertalet politiskt står ganska långt till höger - brukar vara det närmaste man kommer ett sovjetiskt arbetsläger: alla går omkring i uniformsliknande arbetskläder, förväntas acceptera de gememsamma ordningsreglerna (där arbetsplikten utgör det första budordet) och där den hierarkiska ordningen är som huggen i sten.
Men som sagt, det får bli någon annan gång. Just nu är jag rätt nöjd med att ha fått ordning på båten till sjösättningen på torsdag. Slipad och bottenmålad med nylackade luckor och nya beslag för spinnakern. Samt en alldeles nytillverkad skotskena till storseglet (tack P-O!).
Snart är det sommar!
"...skriva en text om män och deras båtar...".
SvaraRaderaAlla män?
Alltså, käre Martin. Du kanske inte ska dra alla män över en kam. Jag trivs ypperligt med att inte gå omkring och vara besatt av slipning och målning och jag trivs framförallt väldigt bra med att inte vara medlem i en båtklubb. Däremot tycker jag att det är rätt okej att gå omkring i en overall.
Hej Peter! Lägg märke till att jag inte skrev något om att alla män tycker om att slipa och måla som besatta och att vara med i konstiga båtklubbar. Jag tror i själva verket att de flesta, åtminstone i nyktert tillstånd, precis som du skulle hävda att de vore rätt glada att slippa sådant.
SvaraRaderaFrågan infinner sig då varför det är så in i h-e många män som ändå håller på med sådant ... Det borde man skriva en text om!