Onyanserade resonamang om viktiga frågor

I en signerad ledare i dagens DN skriver Peter Wolodarski om att det, sedan den nya patientdatalagen började gälla i juni 2008, blivit tillåtet att bygga stora sammanhållna journalsystem. Det innebär att den enskilde patienten ska ha en enda (centralt lagrad) elektronisk sjukjournal istället för olika dokument som är spridda på olika sjukhus och mottagningar.

Inledningsvis konstaterar Wolodarski att detta innebär stora fördelar för både personal och patienter; det spar tid och ökar den medicinska säkerheten och det skapar förutsättningar för en bättre sjukvård. Men det han tycker är angeläget att diskutera är något annorlunda, nämligen att detta ”medför en oroande förändring av maktrelationerna mellan den enskilde och sjukvården”.

Och där någonstans far han iväg i ett, minst sagt, onyanserat resonemang där han hävdar att ”utgångspunkten är att vårdens intressen alltid väger tyngre än den enskilde individen” och att man som individ blott är ”ett redskap i det större vårdmaskineriet”. Som om Orwells 1984 till sist blivit verklighet.

Så illa är det förstås inte. Det är sant att utvecklingen av sammanhållna journalsystem ställer högre krav på ett etiskt förhållningssätt bland dem som arbetar inom hälso- och sjukvården. Men det är också sant att diskussionen om hur enskildes ställning kan stärkas utvecklats starkt under de senaste åren. Det senare blundar Wolodarski för, och därmed blir hans resonemang både förenklat och fördomsfullt. Som om de som arbetar inom vården skulle vara oförmögna att förhålla sig till de etiska överväganden man ställs inför då det gäller att erbjuda patienten en så god vård som möjligt – med respekt för hans eller hennes personliga integritet. Som om man inte kunde tänka sig alternativet att de – tillsammans med patienten – utgick från det kunskapsunderlag en sammanhållen journal utgör, och diskuterade olika behandlingsalternativ.

Nå, det är väl lättare att måla upp en svart-vit bild så att man kan återanvända några gamla argument en gång till. Men inte lär det föra debatten framåt.