South Side Stockholm

Jag har bott i Stockholms södra förorter i stort sett hela mitt liv. De första tjugo åren längs gröna linjen och de senaste tjugo åren längs röda (och de tio åren däremellan på lite olika håll). Det innebär att det knappast finns någonstans där jag känner mig så hemma som i de förorter som byggdes upp i slutet av femtiotalet/början av sextiotalet. Men också att samma förortersområden utgör min utgångspunkt när jag försöker förstå hur staden förändras.

... tänker jag när jag sätter mig i bilen för att åka till Konsum och kompletteringshandla. Åker längs vägen som markerar gränsen mellan villorna i Älvsjö och flerfamiljshusen i Fruängen. Passerar Långbro sjukhusområde där de stora sjukhusbyggnaderna fortfarande står kvar, men numera trängs med nyproducerade bostadsrättshus. Ställer bilen vid Fruängens centrum; det stod klart i början av sextiotalet (några år innan tunnelbanan nådde hit) och det känns rätt slitet vid det här laget. Men jag är rätt säker på att närheten till Långbro (och den köpstarka medelklass som flyttar in i de nyproducerade lägenheterna) kommer att innebära att det finns ekonomiska förutsättningar för en upprustning.

Så kanske till och med Fruängen kommer att yuppiefieras på samma sätt som Södermalm på sjuttio- och åttiotalet, och Aspudden/Midsommarkransen med början under nittiotalet. Jag är inte helt övertygad om att jag kommer att känna mig lika hemma där. Antar att jag får flytta till Bredäng.