Dante i Gavorrano

Det finns böcker som är som alldeles egna universitet. Som, om man har tid och kraft, kan bli vägvisare till helt nya världar.

Peter Weiss Motståndets estetik är en sådan bok för mig. Vi var några som läste den tillsammans under mer än två år, och i ärlighetens namn var det nog få av oss som verkligen läste ut alla tre banden. Men på vägen kom vi att leta upp Pergamon-frisen i Berlin, vi diskuterade Brechts och Kafkas författarskap och vi letade rätt på gamla kataloger till Peter Weiss utställningar. Motståndets estetik blev en ingång till en värld vi antagligen aldrig annars skulle gett oss in i.

För några år sedan var jag i Gavorrano, en liten by i Toscana i Italien. På torget fanns en informationstavla där man kort redogjorde översiktligt för byns historia. Och så fanns där en referens till Dantes Den gudomliga komedin. Eftersom min italienska är så gott som obefintlig, behövde jag göra vissa efterforskningar för att förstå vad det stod på skylten: det var en referens till de avslutande sju raderna i den femte sången i avsnittet när Dante går igenom skärselden:

"Ack, när du till de levande vänt åter
och vilat ut ifrån den långa färden,"
vidtog en tredje själ när denne slutat,
"erinra dig då mig, ty jag är Pia;
Siena mig livet gav, Maremma tog det;
han vet det, som skänkte mig sin juvelring
till trohetstecken då jag blev hans maka."

Och, efter att ha letat vidare förstod jag att textens Pia hette Pia de'Tolomei, och att hon mördats genom att hon kastats ut från ett fönster i det torn som reser sig bredvid torget i Gavorrano. Eller så kastade hon sig ut självmant, i förtvivlan för att hon inte kunde gifta sig med den hon egentligen älskade.

Den här berättelsen lever vidare i Toscana, och varje år, i regel den första söndagen i augusti, har man en fest - Il salto della Contessa - till Pias minne. Och Donizetti har skrivit en opera som bygger på den här historien - Pia de'Tolomei.

Sådär tror jag man skulle kunna fortsätta och upptäcka ännu fler historier och ännu fler berättelser. Det är det jag menar med att en bok kan vara som ett eget universitet - i det här fallet räckte det med sju korta rader på en informationstavla i en by i Toscana ...