När jag och min kompis P-O var i Chamonix för sådär lite mer än tjugo år sedan, var det Felix St Clair Renard som gällde. Vi var väl inte några värsting-åkare precis, men vi tog oss ner för de flesta backar. Och så ägnade vi åtminstone några kvällar åt att kolla på skidfilmer - och då förstod vi som sagt att det var Felix St Clair Renard som gällde: Det var han som tog de tuffaste skidbilderna och -filmerna, och det var han som jobbade med de häftigaste skidåkarna. Kanske säger det mer om min förmåga att se märkliga samband mellan olika företeelser, men det där var i alla fall något jag kom att tänka på när E. och jag satte väckarklockan på ringning så att vi hängde på låset när liftarna öppnade i Flottsbro i morse. Sol, vindstilla, några minusgrader och nypistat.
Jag tror faktiskt inte att Felix försökt sig på att filma sig själv när han åker. Så även om man för all del mest av allt ser ut som en gipsad kiosk i backen, är det inte helt omöjligt att följande korta video ändå representerar något helt nytt i skidfilms-genren ...
far du tar bloggandet till nya dimensioner!
SvaraRaderaps. du är en väldigt produktiv-bloggare, ett + för det. ds.
Ser faktiskt suveränt härligt ut. Trots filmens nydimensionerade nivå.
SvaraRaderaGratulerar till din blogg, jag visste att det var en tidsfråga innan du skulle starta en! Däremot är jag fortfarande lite sur över att jag inte blev tillfrågad om att få följa med till Flottsbro i morse... närå, jag tar igen det med din fru när du är i Istanbul!/
SvaraRaderaSis
Sis: Det förstår du väl, att jag inte ville ha någon som överglänste mig i backen när det var filmtajm ...
SvaraRadera