Från konferensdag 2

Konferensen ska början halv tio, och vi är på plats en halvtimme innan. Kvart i tio är det fortfarande glest i salen, Jan-Håkan och jag får tag på varsin kopp kaffe. Gabriel konstaterar att det är andra regler som gäller i Turkiet jämfört med i Sverige. Klockan tio kommer vi igång, och en och en halv timme senare har jag klarat av min föreläsning. Får en hel del frågor, och tänker att det trots allt tyder på att det funkande okej. Pust - jag var faktiskt ganska nervös.

Dag 2 var det släkten Börjeson som la beslag på talarstolen. Först den något yngre ...

... sedan den något äldre. Det är han till vänster och Kemal Ataturk till höger.

... när konferensen avslutas vid lunch får vi reda på att man planerat in fyra (!) studiebesök för oss på eftermiddagen. Vi kommer iväg försent redan till det första - en institution för barn med utvecklingsstörning - och vi blir ännu mer försenade där eftersom de naturligtvis ordnat med mat och diverse tal. På väg till studiebesök två bestämmer vi att Jan-Håkan får lov att förklara att vi MÅSTE vara tillbaka på institutet klockan fem, och att vi följaktligen inte hinner med mer än ett studiebesök till.

Vår fantastiska guide: En socialarbetare från Istanbul som såg till att vi kom dit vi skulle utan att behöva bekymra oss. Men den här eftermiddagen var han nog rätt stressad ...

Kemal Ataturk dök upp på bild ÖVERALLT. Även på de grejer som barnen på institutionen tillverkade ...

Så blir det. Vi kommer till ett Community Center i Sisli och får en kort föredragning av centrets verksamhet (och blir uppriktigt imponerade av den engagerade personalen). Sedan kliver den vice borgmästaren i Sisli fram, tar upp ett instrument och inleder ett fullständigt oväntat musikframträdande. Tror inte att man skulle ha fått vara med om riktigt samma sak om man gjort ett studiebesök i Upplands-Bro ...

Men sedan åker vi i alla fall hem. Vi tackar vår fantastiska guide och går tillbaka till institutet för att vila. Jag drar på mig träningskläderna för en kort löprunda, och sedan går vi iväg för att äta en gemensam middag med övriga konfenrensdeltagare. Jag hamnar vid den ändan av bordet där man bestämmer sig för att dricka sprit till maten, och våra värdar tycker att det är rätt roligt att få mig att pröva alla lokala specialiteter. Nå, så vilt gick det inte till - vi bröt upp strax efter tio och gick hem.