Har man lovat så ... Här kommer uppföljningen till det förra inlägget, alltså svaret på frågan varför vuxna män envisas med att ropa "Kom igen gubbar!" så fort de kommer i närheten av en fotbollsplan:
"Jag finner inget enkelt och entydigt svar på den frågan. Kanske har uttrycket att göra med tolkningen att pojkfotbollen ses som en miljö där "gubben", en motsträvig figur som gör motstånd mot ökade krav på jämställdhet och jämlikhet, hyllas och tillfälligt förkroppsligas. Eller, tvärtom, så är uttrycket den reflexiva lek som pojkar och män deltar i då de ägnar sig åt pojkfotboll. Alla vet att en "gubbe" är chanslös både på och utanför plan och just därför, med blinket i ögat, hyllas han för ett par timmar."
(Citatet är de avslutande orden i Jesper Fundebergs avhandling Kom igen gubbar! sid. 199)
När mobbarna har makten
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar