Under diskussionen alldeles innan lunch hajar jag till när en kvinna ställer en fråga om hur vi arbetar med sociala problem i Sverige:
When I lived in Sweden, I saw very many people who had pain in their eyes ...
Först förstår jag inte vad hon menar, men så småningom inser jag att hon syftar på att vi svenskar är tysta och konfliktundvikande - och att vi nästan alltid ser ledsna ut.
Det var förstås en fråga som det inte riktigt gick att svara på, men jag tror det handlar om att Sverige - faktiskt - ses som ett ganska exotiskt litet land. Beläget nästan uppe vid nordpolen, med ett tystlåtet och kompromisssökande folk och med en fortfarande internationellt omtalad välfärdspolitik. Så att man vill förstå hur vi burit oss år, men också; så att man vill utmana bilden av det moderna lyckoriket. Och påpeka att vi har "pain in our eyes" ...
När mobbarna har makten
7 år sedan
Martin, där håller jag inte med dig. Inte ett dugg. Visst ska vi vara stolta över våra välfärdssystem. Men att tolka hennes iakttagelse som rationaliserad avund behöver inte alls vara sant. För vi svenskar är bra på mycket: organisera, jobba, uppfylla plikter och undvika konflikter. Men vi är fan så dåliga på att leva. Och vi bor faktiskt inte i världens bästa land. Bara ett väldigt konstigt land, i omvärldens ögon.
SvaraRadera/Louise
Louise: Helt kort så tror jag att jag håller med dig, åtminstone om du är inne på att vårt välfärdssystem inte är invändningsfritt. Däremot tror jag att många utomlands - och jag tror kvinnan jag lyssnade till idag var en av dem - mött uppfattningen att Sverige i någon mening skulle vara ett mönsterland, och jag tror att deras sätt att fundera över Sverige kan vara präglat av det. Vilket kan vara lite ovant för oss.
SvaraRadera